De flesta av oss har säkert varit sjuka någon gång och jag trorrintenågon av oss gillar det. Inte för att skratta men jag brukar inte bli sjuk särskilt ofta men förra veckan upplevde jag min egna tid av helvete på jorden. Allt började måndag 30 oktober med halsont och eskalerade sedan drastiskt till feber och rethosta under tisdagen och senare ca 0300 på onsdag morgon hostade jag så mycket att lederna började värka och jag blev yr innan jag svimmade av och vaknade ca 09 dränk av svär och förvirring.
Och så fortsatte det i stortsätt resten av veckan. Vakna med hostattacker och ta en av varje ur medicinskåpet utan resultat. Sova bort hela dagen, feber och upprepa allt om och om igen…
Trots misären fann jag däck ändå några ljusa studen.. på tisdagen låg jag iu sängen med täcke och kuddar medan jag tittade på olika tv-serier och youtube klipp med en stor påse godis bredvid mig. Senare måndagen därpå reste jag till Laholm och delade med mig av alla mina baciller med min partner (frivilligt alltså)
Vi myste i soffan med v i såg på filmer och lekte tonsill-hockey med varandra och lagade god mat. Min skoninslägsa rethosta var envis och höll sig kvar fram till på onsdagen. En rolig sak vi nu börjar skojade varandra om inträffade oå mpbdagskvällen, vi låg i soffan och jag gnällde över min rethosta och då skojade jag med min partner och sa att rethhosten är så jobbig att jag tror jag kommer bajsa ner mig.
Jag frågade henne om hon hade några större bindor eller trosskydd hemma och om jag kunde få låna en ber natten. Utan ett ord gick hon iväg och i nästa sekund fick jag ett trosskydd slängt i nyllet. Så två nätter i rad fick jag återuppleva hur det vara tt vara 3 år igen. Vi skrattade och skojade med varandra om det hela veckan tull det tillslut var dags att åka hem igen. Tja, ett gott skratt förlänger livet sägs det ju. Och inga sängkläder, trosskydd eller personligstolhet kom till skada.
Det flesta av oss har säkert varit sjuka någon gång och jag trorinte någon av oss gillar det. Trots det så insåg jag något, när jag var sjuk verkade det som om tiden och världen saktade ner, vikjket enligt migvar ovanligt skönt. Det kändes helt enkelt avslappabdebde u vardagen och bara få finnas till och existera i nuet utan att behöva tänka eller plnaerademorgondagen.
Såibland är det kanskebra ändå. även nödvändigt att vara sjuk för att få en chans att stanna upp i vardagen och reflektera över ens egna val ochexistens. och komma tillbaka kanske någotmer självmedveten. insiktsfull och gladare medgivet och oss själva istället för att vara ta det för givet.
