Intervju med Rättighetsscentrum Halland

Variabel-skribenten Rasmus Högstedt fick ett samtal med Rättighetscentrum Halland. Se en kortare video-intervju nedan och hela intervjun i skrift under videon.

Rättighetscentrum besök.

Variabeln fick besök av Rättighetscentrum Halland. Rättighetscentrum Halland är en organisation som erbjuder gratis juridisk rådgivning inom diskrimineringsfrågor, men även utbildningar i syfte att förebygga diskriminering. De deltar även i debatter och arrangerar evenemang och föreläsningar för att uppmärksamma om och förebygga diskriminering. Vi tycker att Rättighetscentrum är en bra organisation och bestämde oss för att prata lite mer med dem. Rasmus Högstedt stod för frågorna och hela redaktionen var med i diskussionen. 

Hur kommer det sig att ni startade Rättighetscentrum? 

Sofie: Att vi finns är ju för att vi ska jobba med utbildning, för att motverka diskriminering, opinionsbildning för att motverka diskriminering och för mänskliga rättigheter och rådgivning. 

Per: Mänskliga rättigheter är skitbra. Jag har svårt att komma på ord, men det ordet var jag ute efter innan. 

Anna: Det är viktigt tycker vi också. 

Finns ni på olika ställen runt om i Sverige?

Sofie: Ja, det finns ett stöd att söka för den här verksamheten och sen jobbar alla runt om i landet på olika sätt. Vi jobbar med ABF och vissa är på enskilda organisationer men vi har samma syfte och samma bidrag och vi samarbetar med varandra. 

Hjälper ni bara de som utsätts för fysisk eller även psykisk? 

Anna: Vi jobbar med diskrimineringslagen och den tar ju också an på kräkningar som någon har sagt, eller att skolan inte gör tillräckligt vad dem ska göra, är det så att man blir utsatt för våld eller så så finns det andra lagar att utgå ifrån, men diskrimineringslagen kan ju absolut vara det psykiska, kränka och retar trots att man inte vill att det ska fortsätta och det kan vara att skolan eller arbetsplatsen inte gör tillräckligt i frågan. 

Och då kommer man dit som privatperson? Eller kan skolan/arbetsplatsen också komma till er? 

Anna: Den juridiska rådgivningen är för enskilda personer men vi kan komma överens med skolan att vi behöver komma dit och hålla en utbildning för de eller så i frågan. Så det kan vara lite både och, de kan vända sig till oss och sen försöker vi hjälpa de så gott vi kan. Känner man att man blivit diskriminerad som enskild person, då kan man ringa eller maila oss och så ringer vi upp. Man berättar vad som hänt och så får man prata med oss

Då får man först veta: är det diskriminering? Man kan ju bli orättvist behandlad utan att det är olagligt enligt lagen men då får man utreda ifall det är diskriminering eller inte och kommer vi fram till att det är det så får man råd om hur man går vidare eller så kan vi hjälpa till att driva det vidare också och prata med de som utsatt en för diskriminering. 

Ni kan hjälpa till med hela ärendet? 

Anna: Ja det kan vi göra, det är inte så många fall vi gör så, men enstaka fall, rent teoretisk kan vi göra det. Vi har begränsade resurser och de andra antidiskrimineringsbyråerna har ju möjlighet att kanske driva ärenden i domstol, men vi tänker också att vi kan möta den som blivit diskriminerad på arbetsplats och medla eller hitta andra lösningar och då också påtala vad arbetsgivaren är skyldig att göra. 

Vad är en av de typiska fall ni stöter på? 

Anna: Typiska fall kan ju vara att man blivit utsatt för något i skolan, trakasserier eller sexuella trakasserier. Eller på arbete, att man inte får samma förutsättningar eller blir diskriminerad p.g.a funktionsnedsättning eller kön osv. 

Sofie: Vi pratar mycket om att man kan hjälpa enskilda individer men vi vill ju göra en förändring i samhället och man har olika fördomar och det ser ut på olika sätt med normerna och hur man tänker att det ska vara och det är dem sakerna vi måste försöka förändra sättet vi ser på varandra. 

Fanns den här typen av diskriminerings rådgivning förr? 

Anna: Lagstiftning kring diskrimineringslag kom 2009 men innan de fanns det ju annan lagstiftning i ämnet, sen finns det ju på nationell van diskrimineringsombudsmannen som har kunnat hjälpa till. Men man såg att det behövdes på lokal nivå så vi är väl en förlängd arm på det sättet lokalt. 

Det kan vara svårt att veta vart man ska vända sig? 

Sofie: Precis, ibland är det så att vi inte riktigt vet hur vi ska ta det vidare, men det finns i alla fall möjligheten att ta kontakt med oss och sen ta det vidare därifrån. Vi får många samtal om vart man ska vända sig. Vi kan bli den mellanhanden också. 

Vad har ni för resurser ni kan erbjuda? 

Anna: Jättebra fråga, vi är så nystartade så vi är också under upplärning och utifrån den som tar kontakt med oss så kommer vi tillsammans med den personen att lägga upp en plan om vad som blir nästa steg. Vi ser kanske att vi behöver ta kontakt med skola eller någon annan för att höra vad de säger och då kanske det blir nästa steg, osv, så just nu är det väldigt öppet men vi vill allra först se om vi kan hitta lösningar som gör att det faktiskt blir en förändring istället för att hamna i en konflikt. Den andra resursen är ju ifall det är en arbetsplats eller arbetsgivare som kommer och vill motverka diskriminering, då kan vi erbjuda utbildningar. Det kan vara hjälp till den enskilda, men även till grupper och arbetsplatser. 

Tycker ni att kränkningar mot samhällets utsatta har minskat eller ökat genom åren? 

Sofie: Utifrån det vi jobbar med nu så har vi ju bara jobbat med detta under det här året. Jag tror att det finns mycket annan kompetens inom detta rummet som vet mer än oss om detta. Men om vi får gissa så hör vi att det finns mkt åsikter och folk som blir drabbade, men vi hoppas det blivit mycket förbättringar också. 

Rasmus: Hjälpen som finns har blivit bättre och toleransen också, men tyvärr har inte synen förändrats, mycket på grund av skolan och det måste vara så att folk lär sina barn, vänner och kollegor att folk med funktionsnedsättningar inte är monster och att jag tror det är en rädsla för olikheter. Det börjar i skolan med mobbning, en rädsla för det okända, det du inte förstår är du rädd för och det vill du konfrontera. 

Anna: Det tänker jag verkligen, vi vill jobba för att kunna förebygga, vi är bara två personer och vi kan inte ta alla ärenden men vi vill lära ut och få det att bli bättre. 

Sofie: Lära av varandra, höra röster, den tredje delen vi jobbar med är opinionsbildning och vi vill gärna höra andras egna upplevelser. 

Anna: Vi tycker det är kul att vara här, vi vill gärna jobba med samarbeten framöver, det finns ju anledningar för oss att komma hit igen och lyssna på era tankar. För som vi sa så kommer vi ju inte kunna jobba med alla utan vi måste bygga någonting större. 

Sofie: En sak som är bra att påpeka är ju att det är mycket som pågår, det som pågår är ju det vi bryr oss om i första hand. många människor har varit med om saker långt bak i tiden, men det är det som händer nu. 

Vart finns ni någonstans? 

Sofie: Vi finns på 18 ställen i landet, i närheten har vi två i Skåne och en i Trollhättan bland annat. De såg en lucka i Halland och därför finns nu vi för att fånga upp de som behöver hjälp här. Det är en viktig verksamhet. Diskrimineringsombudsmannen kan vara lite långt bort, medan vi kan vara lokala och lite närmre till hands. 

Finns det något speciellt åldersspann? 

Anna: Alla kan söka hjälp hos oss, även barn, men då måste vi prata med föräldrarna så att vi får tillåtelse till det. 

Gör ni hembesök? 

Anna: Vi har lokaler som man kan komma och besöka, men ibland är det lämpligare att träffas på ett fik eller annan lokal. Trygghet är det viktigaste. Vi försöker att inte göra hembesök av olika anledningar. Men vi försöker anpassa oss efter individer. Vi kanske går en promenad eller liknande. Vi finns i hela Halland och lokaler finns runt om hela Halland. 

Vill ni veta mer om Rättighetscentrum Halland så når ni dem här: www.rattighetscentrumhalland.se

 

Senaste artiklarna

Diskussion: Framtiden, hur ser den ut?
Fars dag
Auktioner, framtidens onlineshopping.
Tror du på spöken…?