Intervju med Halmstads Landshövding Brittis Benzler

Variabeln fick tid till samtal med vår nya Landshövding Brittis Benzler. En kvinna från Landsbygden på Gotland som med stolthet vill visa upp att även en ”vanlig” människa kan bli Landshövding. 

Samtalet mellan Johan och Brittis har spelats in via röstmemo och dokumenteras utifrån. 

Johan Lindegren, Variabelns chefredaktör, presenterar Variabeln och hur vi startade.

Johan: Jag och Maggan åkte ut och presenterade hela idén för mina kompisar. Fredrik Löw, Ann-Kristin, Rasmus, Per Bladh och så var Judith med en sväng också. Det var alla vi fem. Sen har vi ledarna som håller i Variabeln. Kevin, Lotta, Linnea och Roger är fotograf ibland. Vi är ett projekt från Dramalogen, som i sin tur är ett projekt från Halmstads kommun. Nu har vi också fått pengar från Tillgänglighetsmiljonen för att kunna göra videos och saker på youtube! 

Brittis: Variabeln projekt från Dramalogen och Halmstads kommun. Detta är ju lite svårt för mig som är nyinflyttad. Tillgänglighetsmiljonen sa ni? Vad kul.

Johan: Detta numret kommer handla om Förändring. Vi är ju mitt i en pandemi, och Rasmus ska flytta och du har flyttat från Gotland väl? 

Brittis: Ja precis, det är en väldigt stor förändring att få ett nytt jobb. 

Johan: Hur länge har du varit landshövding nu? 

Brittis: Sen första juni. 

Johan: Okej, bor man på slottet?

Brittis: Ja precis, det är ju så här att det finns en nationell förordning och då står det bland annat i den att landshövdingen ska bo på residenset. Så man har inget att välja på. Utan alla landshövdingar bor på Länsresidensen och här i Halland är det på Halmstad Slott. 

Johan: Häftigt! 

Brittis: Ja, så då slipper man leta lägenhet och den här delen som vi är i nu kallas för representationsvåning där vi kan ha möten, luncher eller gäster. Den är ju möblerad och är en arbetsyta för hela länsstyrelsen och därutöver finns det då en tjänstebostad som är omöblerad och den repareras så den bor jag inte i nu. Men sen finns det även gästrum och det finns på alla residens och det har ju en lång historia och det har ju att göra med på den tiden då kungen red runt i landet med sina män. Och då behövde ju kungen sova över på residenset. Så det har alla residensen, gästrum alltså, så just nu bor jag i ett av gästrummen här. Men inte i kungarummet då, men det finns ett sånt som Hovet kan använda om de kommer på besök, eller talmannen eller liknande.

Detta beror ju på dess långa historia. Men dessa residenter som finns runt om i Sverige är inga museum, utan det är vår arbetsplats. Vi har ju fina saker här, men vi använder allt dagligen och det används som arbetsrum och mötesplatser. Det är en viktig del i hur residensen fungerar. 

Johan: Häftigt!

Brittis:  Vill ni ha lite kaffe och kaka nu på en gång kanske? 

Johan: Ja gärna det! 

Vi befinner oss på Halmstads slott och har fått slå oss ner i ett av de fina rummen i vad som kallas representationsvåningen. Vi skojade innan vi satte oss ner att det kändes lite som att man var inne i vita huset och att vi skulle ha ett möte med presidenten. Vi alla tar oss en kopp kaffe och en kaka som serveras på den fina servisen. 

Johan förbereder sig för sina nedskrivna frågor, han har funderat i några dagar på detta mötet och gjort sin research noga. 

Brittis: Jaha, vad tyckte du om kakan Johan? Eller du har inte smakat än? 

Johan: Nej, det har jag inte, men det har inte ni gjort heller. Jag väntar på er! 

Johan smakar.

Johan: Det här gillar jag. Det var väldigt gott! 

Johan är ju lite av en ambassadör för Dramalogen, han jobbar som chefredaktör på Variabeln men han är även med och representerar Dramalogen i olika sammanhang. Men vad gör en landshövding? Är det kanske inte helt olikt det Johan gör? Johan tar sig en till tugga på kakan och ställer första frågan från pappret: 

Johan: Vad gör man som landshövding? 

Brittis: Det är lite olika roller. Dels så är man myndighetschef. Chef för myndigheten som ska verkställa regeringspolitiken i länet. 

Därför blir jag ju en representant för regeringen i länet. 

Den andra biten är att man är ambassadör för länet, att kunna samla länet på olika sätt men även föra talan för länet för nationell nivå eller andra sammanhang.

Man är chef och har ansvar för myndigheten Länsstyrelsen som i sin tur har många uppdrag av olika slag en del handlar om att försöka jobba för saker och ting, länsstyrelsen har uppdrag vad gäller främja brottsbekämpning och motverka narkotika och den typen men länsstyrelsen är en myndighet också och tar 20 000 beslut om året och hälften handlar om jordbruksstöd enligt EU:s regler om jordbruksstöd. Men vi tar också beslut om veterinärenheten o.s.v. och vi sköter alla naturreservat i länet.

Just nu är det mycket så att länsstyrelserna försöker berätta för regeringen om coronakrisen, regeringen har haft ett stort behov av att behöva veta om ”hur är det nu i landet i coronakrisen”. Finns skyddsutrustning, trängs folk på Ullared osv? Då rapporterar länsstyrelsen till regeringen två gånger i veckan. Inom vissa områden då, smittmässigt, det är för att vi ska veta hur det är i Sverige. Just nu har jag försökt lära känna Halland, jag har besökt kommuner, varit på högskolan och kommer besöka större företag. Lära känna hallänningarna. Så det är perfekt att få stifta bekantskap med tre hallänningar till. 

Landshövdingsjobbet är ju ganska lagstyrt men det finns också ett utrymme för ”Vad tycker jag är viktigt och vilka frågor vill jag samla länet kring” det finns ett område att påverka vad man gör och det tycker jag ska bli spännande. 

Pratar jag för fort Johan?

Johan: Nej då! 

Brittis: Jag kan bli så ivrig ibland haha. 

Johan: Jag vet det…!

Vi alla skrattar. När Variabeln är ute på jobb så spelar vi alltid in samtalen och dikterar ner dem i efterhand. Så jobbar många, men det är extra viktigt för oss då vi inte alltid hinner med att skriva ner allting i en dator eller på papper. Kanske var det extra viktigt idag.

Johan: Läser du en trevlig bok på kvällen? 

Brittis: Ibland läser jag en trevlig bok. 

Johan: Vilken? 

Brittis: ‘Nätternas gräs’ hette den. De senaste jag har läst har handlat om funderingar om livet i Paris. Samma författare, flera stycken. Patrick Modiano, han vann nobelpriset 2014. 

De är fascinerande i det att det händer så mycket trots att det inte händer mycket alls. Mycket tankar om livet och han har fantastisk förmåga att skriva om livet i sin enkelhet. Jag läser lite för lite mot vad jag skulle göra. Jag läser mycket arbetsrelaterade papper och nyheter och det gör att jag läser för lite bra böcker. Jag läser mycket annat. Det är lite tråkigt, men thats life. 

Johan: Har du fasta tider när du jobbar?

Brittis: Nej det har jag ju inte. Jag går ifrån mitt rum till jobbet, men jag jobbar ju alltid. Man kollar mailen efter ett möte på kvällen, sen läser jag handlingar på kvällen och absolut varje helg. Men jag har ju varit regionråd tidigare på Gotland så jag är helt van vid att det är så. Det är ingen stor förändring. Man får ta ansvar själv att ta en paus, göra bra saker som att vara i naturen t.ex. Men ingen säger vad jag ska göra utan det får jag göra själv. Det finns ingen gräns vad gäller arbetstiden. 

Johan: Lagar du middag på kvällen? 

Brittis: Ofta äter jag bara mackor och te på kvällen 

Johan: Okej… vad gillar du att äta då? 

Brittis: Det mesta faktiskt. Men ah, vanlig god lagad mat, det mesta liksom. 

Johan: Som till exempel surströmming?! 

Brittis:  Nej, inte surströmming: 

Johan: Inte? Det åt jag i tisdags

Brittis: Vad det gott? 

Johan: Ja det var riktigt gott!

Brittis: Ja, jag har smakat och jag skulle nog inte köpa hem en egen burk…

Johan: Jo men inte bara surströmming utan du ska ju ha potatis, lök och sås till? 

Brittis: Jo det var ett riktigt surströmmingskalas jag var på då, men jag fastnade inte riktigt för det faktiskt. Men nu har jag provat.

Johan: Hinner man laga mat som landshövding? 

Brittis: På jobbet så går jag ofta ut och äter och ibland har man en arbetslunch. Om jag är iväg då bjuds man ofta på lunch. Så det blir mest lagad mat på helgerna eller så där. Ibland kan man grädda på pannkakor. Det är gott. 

I Halmstad så passar det mig att betala för ett lagat mål på lunchen och något enklare på kvällen. Matlagning är inte min hobby. Min man lagar väldigt god mat, men han är ju på Gotland.

Johan: Hur känner du efter de första månaderna på i Halmstad jämfört med Gotland? 

Brittis: Jo men, apropå temat förändring, så är det ju en väldigt stor förändring. Dels är jag van vid att bo i ett litet hus på landet, där jag bor normalt sett. I ett hundra år gammalt hus. Ett vanligt hus. Jag är van vid att bo med min man, även om mina barn har flyttat. De är stora nu. Det är en stor förändring att inte bo tillsammans, att bo här, bo i en stad. Många förändringar. Man måste allt försöka göra bra saker utifrån den situation man är i. Jag trivs bra här i Halmstad, även om jag försöker åka till Gotland två gånger i månaden. Jag vill ju ändå försöka träffa den där mannen som jag älskar och vill leva ihop med, och det här är ju en stor förändring för oss båda men det kom ändå i en bra fas i livet. 

Johan: Du är van vid kusten? 

Brittis: Ja, även om jag bor mitt på Gotland. Man kan inte ha längre än till havet än vad vi har… Så nu är jag mycket närmare havet. Jag promenerar ofta ner till dit. Sen är det också ett annat typ av jobb och delar av det ställer nya krav. Vissa saker är jag van vid och vissa saker är nya. Jag tänker att det är en fin möjlighet att få ett sånt här arbete och en möjlighet att lära känna en annan del av Sverige. Fantastiskt.

Johan: Är det vanligt att landshövdingar kommer från andra län än det man är landshövding för? 

Brittis: Ja det är väldigt vanligt. Jag tror att man tycker att det är bra att man kan vara ganska säker på att en person inte har egna intressen eller är jävig, då man inte har några tidigare  kopplingar dit. Utan att man kan förstärka det här med att länsstyrelsen ska vara opartisk, och människors likhet inför lagen är väldigt viktig och då är det ganska bra att man kommer utifrån. Så att man inte har egna intressen och att man börjar hantera frågor som man inte har hanterat förut i en annan roll. Det finns undantag så klart. 

Det finns nackdelar i att jag inte kan allt om Halland, men samtidigt är det ingen som vet eller har en tydlig uppfattning om vad jag alltid tycker eller vart jag alltid står. Man får starta från noll och börja om från början och företräda länsstyrelsen lite förutsättningslöst. 

Johan: Tränar du hemma under Corona? 

Brittis: Ja, nästan, så till vida att jag cyklar och går mycket i närområdet och det gör jag så till vida för att jag ska träna, inte för att förflytta mig. Innan Corona gick jag till simhallen och simmade en gång i veckan. Vi får se hur det blir nu. 

Johan: Jag tränar också hemma, brukar cykla, är ute och springer, tränar styrketräning och boxas! Jag fick en ny boxningssäck också! 

Brittis: Före Corona hade jag vanor som plötsligt försvann och nu får man försöka hitta andra sätt att ta sig ut och röra på sig. 

Johan: Vilken musik tycker du om? 

Brittis: Lite blandat, men Bruce Springsteen tycker jag om!

Johan: Ååååh han tycker jag också om! Mina favoritlåtar är ’Born in the USA’ och ’Dancing in the dark’. 

Brittis: De är bra, men jag tycker ’The River’ är allra bäst. 

Johan: tycker du om att gå på teater? 

Brittis: Egentligen, men jag har gjort det väldigt lite på senare år, men nu när jag bor i en stad vill jag försöka kolla mer. Det ser jag som en fördel med att bo i en stad. 

Det finns en länsteater i Visby, men det har inte blivit av man besökt den så ofta när man bott en bit utanför. Det är väldigt nära till Visby när man jobbar, men desto längre när man är ledig.

Sen är nog utbudet större här tror jag. Jag har tänkt på det att vad ska jag göra här om jag bor här i några år, då får jag passa på att göra lite såna saker. Det finns ju här i Halmstad, men även i närområdet. Gotland har ju lite sämre med närområdet så. Man besöker inte en grannkommun på kvällen liksom. 

Johan: Jag är med i en föreställning som heter ’Alla har sitt inferno’ som skulle spelats men Corona kom vägen, så vi har skjutit fram den premiären.

Brittis: Bjuder ni in mig till den då? När den ska spelas? 

Johan: Ja det gör vi! Jag har varit med och spelat teater sen -81. Jag har varit med i många föreställningar… Jag är med i gruppen ’Stjärnan’ som också ska göra en ny föreställning snart.

Brittis: Ja, jag tror det är bra att börja tänka lite med på ”hur” snarare än ”om”. Hur ser vi på teater, hur träffas vi. Hur ska vi kunna ha publik o.s.v. Vi får nog börja förstå att det snart kommer bli ”lite mer som vanligt” men inte helt ”som vanligt”. Men fler och fler saker kan ändå komma igång. På länsstyrelsen hade vi vårt första seminarium sen i mars. Vi blir inte så många, ingen buffé utan det beställdes mat o.s.v. Sitt på stolarna, ränn inte. Man får tänka på hur:et. Det tror jag blir jätteviktigt. Vi är sociala, vi behöver träffas, få stimulans från kultur och teater och då behöver man tänka på hur gör vi det utan att öka smittspridningen. 

Johan berättade att Dramalogen skapar något som heter Dramalogens Aula och kom fram till att Covid-19 har förändrat allt. Men att det viktiga nu är att hitta lösningar istället för problem.

Johan: Vad tycker du om att se på? Teater eller musikal eller film? 

Brittis: Jag tycker om att se natur och reseprogram på TV. Det blir faktiskt mest det jag ser på. Program om historia också.

Johan: Var det självklart att du ville bli landshövding? Eller ta dig an uppdraget? 

Brittis: Nej det var inte självklart. Det var ganska mycket tankar om, kan jag klara av det, vill jag leva på det sättet? Det var mycket resonerande mellan mig och min man. Sen tänkte jag så här, jag är 60 år, har en tvåårig gymnasieutbildning, det är min skolutbildning. Jag kommer inte få en häftigare arbetsmöjlighet i mitt liv. Man vet ju att som lågutbildad, 60pluskvinna så är inte arbetsklimatet helt enkelt. Det är inte så att arbetsgivare skriker efter oss. *Skratt* Då tänkte jag att jag måste ta chansen. Det värsta som skulle kunna hända är att det inte funkar. Det är det värsta som kan hända. Så när jag försökt hantera det här och ångesten i att ”kommer jag klara det här o.s.v.” så tänkte jag, såklart jag ska ta chansen.. 

Man måste ju våga prova nya saker för då kan man vinna väldigt mycket. 

Jag tycker det är speciellt att man, nu har jag varit regionråd och politisk sekreterare men den tjänst jag varit tjänstledig från nu är boendestödjaren inom boendestödjare inom LSS verksamhet i region Gotland. Därifrån så säger jag upp mig för att bli Landshövding. Det är lite roligt. Det känns ju som att väldigt vanliga människor också kan bli landshövding. Sen är ju min merit att jag varit inom politiken väldigt väldigt länge. Så jag har ju över 40 år av politisk erfarenhet, så därför har jag fått frågan. Ordinary people kan bli landshövding och det är vissa som sagt det att: Hur kan en vänsterpartist tänka att man kan bli landshövding och då har jag känt att: Jo, just därför, att även jag kan bli en landshövding och ha den rollen i den svenska demokratin. Det tycker jag är häftigt.

Johan: Vad känner du att du har för ansvar? 

Brittis: Jag har ett stort ansvar att se till att myndigheten fungerar. Att alla hallänningar, företag o.s.v. ska vara lika inför lagen. Det är en viktig del i det. Men också för hur myndigheten arbetar. Att man arbetar i dialog och ser det här i att man ska jobba tillsammans och vara noga att alla människor bemöts på ett bra sätt. Sen har jag ett stort ansvar för enskilda beslut ibland, det är jag som ska bestämma mellan tre olika samhällsintressen. Vilket av de här ska väga tyngst i den här frågan? 

Och det kan ju i vissa frågor vara ett väldigt stort ansvar. Det mesta rullar på och beslut tas av medarbetarna. Men ibland kan det vara diskussioner mellan våra egna myndigheter där de tycker olika, naturvårdsenheten tycker något, fiskeintresset tycker något annat. Så ser det ofta ut, intressekonflikter och så. Och då tar jag de besluten. Men till sist är det ibland jag och länsrådet som tillsammans tar beslutet om vad vi ska tycka. 

Vi driver en del frågor för Hallands räkning emot regeringen, vilka frågor ska vi prioritera o.s.v. så när man leder en sån här myndighet har man mycket ansvar.

Vårt samhälle är komplicerat, det finns både för och nackdelar med varje beslut. Men ibland måste man komma till beslut. Även om vissa beslut är svåra att ta, så måste man faktiskt ta beslut. Ibland skapas större problem av att inte ta ett beslut. Du bestämmer något genom att inte bestämma. Och det är inte alltid en så bra linje. Man måste tänka till ibland, det finns aldrig några garantier för vad som kommer bli bäst. Men man måste bestämma något för att få veta.

Senaste artiklarna

Diskussion: Framtiden, hur ser den ut?
Fars dag
Auktioner, framtidens onlineshopping.
Tror du på spöken…?