Det var en gång…
Det var kuslig natt på kyrkogården. Jag promenerade, någon gick bakom min rygg. Vinden blåste. Det var natt, klockan var 12.00. Mitt i natten Thriller time. Jag ser skuggor omkring mig. Jag hör steg som går bakom mig. Jag är inte så rädd men vill inte vända om. Varulv som ylar. Det regnar och är kallt. Jag ryser, skräckslagen, stel i kroppen. Det vimlar av spöken, bakom buskar, bakom träd. Michael Jackson står bakom mig. Mitt hår reser sig. Ett skelett! Han går bakom mig. Jag ser mig omkring. Jag är jätterädd!
Spök i slottet.
Jag hör saker som rasslar. Det låter som kedjor.
Välkommen till oss i vårt slott. Jag hör konstiga ljud från spöken som vimlar runt. Jag har packat klart resväskan. Någon rör sig i buskarna. Det finns kök att laga mat i, spökena lagar god mat som serveras till mig. Det finns room service. De kusliga ljuden ökar i takt med att kvällen mörknar. Spökena går obrytt omkring mig. De smyger runt längs sängkanten. Jag klär mig fint.
Ett stort rum. Jag går in. Då händer det. Skuggorna tar mig.
Höstdikt
Det leder mot hösten
Träden har vackra, färgglada löv
Regnar mycket
Det blåser kallt
Det finns många goda svampar
Man kan sitta på varm dyna
och sätta sig vid varm eld, värma sig
bladen börjar få fina färger på träden
jag njuter med varm kopp kaffe i naturen
Måsar skriar mot skyn, kvällen skymmer
Jag ligger i ett vindskydd med varm sovsäck och kudde
Det var ruskväder, natten kom
Det är mysigt att slå läger i skogen.
