Brevet från Afghanistan

Hej Alla!

Jag heter Fredrik och är sjuksköterska i Försvarsmakten.
Normalt så jobbar jag på försvarshälsan i Halmstad Garnison. Där bedrivs bl.a. företagshälsovård mot de anställda och daglig sjukvård mot de som gör värnplikten eller studerar till att bli officer.

För ca. ett år sedan blev jag tillfrågad om jag ville åka med regementet till Afghanistan som sjuksköterska i 6 månader. Jag har varit i Afghanistan en gång tidigare som sjuksköterska för Försvarsmaktens räkning 2012. Då var det ett lättare beslut, då jag sökte frivilligt och såg det som både lärorikt, spännande och möjligheten att kunna hjälpa. Denna gång var det inte lika enkelt då jag nu har familj med sambo och barn. Beslutet fattades gemensamt tillsammans med min sambo.

Vi befinner oss bland annat på Camp Marmal utanför en stad som heter Mazar-e Sharif i norra Afghanistan. Här är det många länder som har sina militärer. Sverige lyder under Nato. Varken vi eller övriga nationer under NATOs ledning har några stridande funktioner. Sverige och övriga nationer i NATO är här nere för att rådge den afghanska militären och polisen att kunna försvara sitt land mot flera terrororganisationer.

Det är en lång utbildning på minst 4 månader innan man får åka på en utlandsmission. Under den tiden tränas man på att kunna försvara sig själv om någon vill en illa. Det är närkampsträning och träning med vapen. Alla utbildas och tränar på olika sjukvårdsmoment så att man kan både hjälpa sig själv eller sina kamrater om någon skulle bli skadad. Vi får även utbildning om Afghanistans historia.

Mitt arbete som sjuksköterska här nere i Afghanistan är flera. Självklart tar jag hand om mina svenska kolleger om de blir sjuka och behöver hjälp. Jag jobbar även på ett stort sjukhus som finns här på Campen. Jag är den enda svensken som arbetar på sjukhuset, men jag har fantastiskt duktiga och trevliga arbetskamrater från många olika nationaliteter. Den delen som jag jobbar på är som en vårdcentral i Sverige, men där finns även vårdpersonal som jobbar mer akut som operationer ifall personer blir svårt skadade. Vi övar och tränar även på sjukhuset ifall det skulle komma in många skadade på en gång ett så kallat mascal. Det är mycket viktigt att vi är samtränade.

Man bor i små containerhus med små rum med gemensam dusch och toalett. Här finns en stor matsal där alla på campen äter sina måltider. Här finns även gym så man kan träna på den lilla fritid man har då man jobbar alla dagar i veckan.

Jag skickar en julhälsning till er alla men framförallt till min familj och min bror Johan

Senaste artiklarna

Legitimation, ja tack!
Johans resedagbok London
Variabelns Julbak
Besök på Hallands Konstmuseum
Charad – Intervju med John Anderberg
Brevet från Afghanistan