När jag var liten så kunde jag gå, det minns jag, men jag hade ont i bäckenbenet för jag föddes med höftfel. Jag har opererats många gånger, tränat upp mig, gått med gåstol, lärt mig gå med rullator.
Jag fick gå träna på att gå med gåstol inomhus. En gång när jag tränade utomhus så ramlade jag, men Dan räddade mig. Vattengympa är också bra träning, på Spenshults Sjukhus i Oskarström. Det var där jag blev inlagd.
Efter att jag opererade mig så förändrades mitt liv, nu får jag träna varje dag för att kunna gå. Jag går på kontroller för att se så att allt står rätt till. Det känns som jag har använt rullator i hela mitt liv.
Det jobbigaste med att inte kunna gå och röra mig som jag vill är att jag inte kan hjälpa till lika mycket. Jag hade velat kunna gå normalt och hjälpa till med städning och allt. Kunna gå till affären och handla mina grejer själv, ta mig till ställen utan att behöver bli skjutsad.
Men jag kan fortfarande dansa med min rullator. Man får hitta andra sätt. Det löser sig.
